Cykla mellan Åland och Åbo

Åland och Åbo är platser vi svenskar vanligtvis besöker med båt. Eller besöker förresten, det är väl knappt att vi brukar kliva av Ålands-/Finlandsfärjan. Vårt intresse finns på båten, närmare bestämt i taxfreebutiken. Men nu tänkte jag föreslå ett sätt att besöka dessa platser på riktigt, och dessutom göra en skolresa av det.

Det är kortare avstånd mellan Åland och Sverige än mellan Åland och Finland, men ön är som bekant finländsk. Mellan Åland och Åbo, som är den finska stad som ligger närmast Åland ligger Skärgårdshavet. Räknar man in alla skär, kobbar och uppstickande klipphällar är antalet öar i detta område runt 50 000 stycken, men bara 257 av dem är större än 1 km2. Totalt har öarna i Skärgårdshavet 33 000 fast bosatta invånare, så det är inte ett dött område.

Bor man där ute har man naturligtvis en viss vana av båtar och kanske t o m en egen båt. Fast det går faktiskt att ta sig fram mellan öarna utan att ha egen båt eller ens vara simkunnig. Ålandstrafiken kör nämligen färjetrafik mellan väldigt många öar, så här går det att saxa sig fram för en billig penning. Detta faktum i kombination med det naturligt platta landskapet gör sträckan Åland-Åbo perfekt för en cykeltur. Den totala sträckan från Mariehamn på Åland till centrala Åbo är lite drygt tio mil. Det beror ju också på vilken väg man väljer. Uppdelat på några dagar, i lugnt tempo och med regelbundna pauser är distansen inga problem ens för barn ganska långt ner i åldrarna, och täta stopp blir det naturligt vid alla färjetransporter.

Resan Stockholm-Åland respektive Åbo-Stockholm sker även de enklast med färja, cyklarna lämnar man på bildäck. Stockholm-Åland tar bara några timmar medan Åbo-Stockholm görs bäst medan eleverna tar igen sig i sovhytter. De övriga övernattningarna, mellan cykelturerna kan ske i tält eller stugor på campingplatser, på pensionat, vandrarhem, bed & breakfast eller hotell. Kanske en kombination, där man en natt i mitten unnar sig ett lite bättre boende och i övrigt håller tillgodo med tält eller vandrarhem.

Eftersom ni till stor del transporterar er själva kan detta bli en rätt billig resa. Särskilt om ni sover i tält och lagar mat på stormkök. Men några euro går det åt hur man än gör och dessa kan ni spara ihop redan innan resan genom att bland annat sälja olika produkter, så som salami och godis.

Vilnius – närbelägen huvudstad

Ett kanske lite annorlunda skolresemål är Litauens huvudstad Vilnius. Med dess dryga halvmiljonen invånare är den landets klart största stad eftersom Litauens totala folkmängd är tre miljoner.

Vilnius grundades på 1300-talet. Staden förstördes av svenska trupper i Stora nordiska kriget (1700-1721), men förhoppningsvis är det inget som Vilniusborna kastar i ansiktet på svenska besökare idag. Då har de i så fall senare konflikter att hänga upp sig på. I första världskriget ockuperades landet av tyskar. Efter kriget drabbades man av Polen och Sovjetryssland och under andra världskriget lekte återigen stormakterna ”Hela havet stormar” i Litauen och det tog ända till 1990 innan man gjorde sig självständiga igen.

Till skillnad från de andra baltiska staterna, Estland och Lettland, har Litauen en mycket liten rysk minoritet. Då är faktiskt de polska immigranterna fler, men 84 procent av befolkningen är etniska litauer.

Vilnius ligger i sydöstra Litauen, där floderna Vilnia och Neris möts. Klimatet är ganska ombytligt. På somrarna kan man ha temperaturer på över 30 grader medan vintrarna kan bjuda på -25.

Turismen har blivit viktigare sedan självständigheten, med ett ständigt ökande antal av hotell och restauranger. Varför åker folk hit då? Många åker till Vilnius för arkitekturens skull, Gamla stan med byggnader från flera olika århundraden och alla kyrkor, men också för de gröna ytorna, stadens parker, floden Neris som ringlar sig genom staden och de fjorton broarna. Vilnius betraktas av många som en av Europas vackraste huvudstäder.

Till Vilnius tar ni er snabbast med flyg. Allra billigast om ni kan stå ut med en mellanlandning i Helsingfors, Riga eller Tallinn. En annan möjlighet är att åka båt till Riga och därifrån tåg eller buss.

Att ta sig runt i Vilnius gör man lättast med kollektivtrafik. Trådbussystemet är ett av Europas största med sina c:a 260 trådbussar. ”Vanliga” trådlösa bussar finns det också gott om, och det bästa av allt är att Vilnius kollektivtrafik är väldigt billig att åka med.

Det gäller för övrigt det mesta i Vilnius. Mat, hotellrum och inträden är i svensk jämförelse mycket billigt. Valutan heter litas, bankomater finns överallt och nästan alla affärsidkare accepterar kreditkort.

Frossa i pengar på Kungliga Myntkabinettet

Ständigt hörs röster som säger att dagens unga inte begriper sig på pengar, att de är överrepresenterade hos Kronofogden, tar dåliga sms-lån och borde få lära sig mer om privatekonomi i skolan.

Det är faktiskt ingen dum idé, och det är tveksamt om det finns något bättre ställe att börja än på Kungliga Myntkabinettet, Sveriges ekonomiska museum, som man hittar i Gamla stan i Stockholm. Där ligger det, som av en händelse, ett stenkast från kungliga slottet, Börsen och Riksdagen. På Kungliga Myntkabinettet behandlas alla ekonomiska frågor, från penning- och finanshistoria till faktiska pengar, alltså mynten.

I kabinettets basutställningar visas mynt, sedlar, aktiebrev, plånböcker och sparbössor, men man har också en utställning om entreprenörskap. Detta breda utbud gör det möjligt att anpassa besöket till att passa just er grupp, oavsett barnens ålder. Lågstadieelever kan få en grundkurs i vad pengar är, vem som uppfann myntet och hur man handlade innan dess. Därefter får eleverna göra en egen sedel med sitt eget fotografi på. Mellanstadieeleverna får en lektion i myntmaterial, en förklaring av inflation och en grundkurs i sparandets historia. Högstadiet och gymnasiet kan t ex få information om kopplingen mellan ekonomi och samhällsutveckling eller en kurs i entreprenörskap. Men det här var bara exempel, vid bokning av visning ombeds läraren berätta om det är något särskilt ni önskar fokusera på så att man kan få till ett så lärorikt besök som möjligt. Pengar är ju basen för nästan alla skolämnen: matematik, samhällskunskap, historia…

Visningarna kostar pengar, men själva inträdet till museet är gratis för skolklasser (och deras lärare). Bara en sådan sak! Vill ni avsluta besöket lika ekonomiskt kan ni äta medhavd matsäck på Kungliga Myntkabinettet. Och apropå pengar, alla utflykter kostar ju pengar, och är ni ändå i Stockholm kanske klassen passar på att göra något dyrare och mer lättjefullt än att kolla in ett pengamuseum. Ni har ju exempelvis Gröna Lund bara ett par kilometer därifrån, och där kan man sätta sprätt på rejält med pengar. Vill ni få debet och kredit att gå ihop kan ni fylla på sparbössan/plånboken/klasskassan i andra änden genom att idka lite försäljning och därigenom lära er ännu mer om pengar.

Järvsö – dra åt Hälsingland!

Järvsö är en liten by i Ljusdals kommun, invid Ljusnan, med runt fjortonhundra invånare. Mest känd som Lill-Babs hemort, men Järvsö är mycket mer än så. Denna vackra turistort är ett perfekt resmål för skolresan, och om ni inte nöjer er med att gå runt och njuta av naturen finns det några platser och aktiviteter ni inte vill missa.

I Järvsös egen djurpark Järvzoo får eleverna träffa och lära sig mer om nordiska däggdjur och fåglar, som duvhök, kungsörn, diverse ugglor, myskoxe, fjällräv och ren. I rovdjurscentret ”De 5 Stora” får eleverna fördjupad kunskap om björn, varg, lodjur, järv och människa. (Jadå, alla fem finns här, livs levande.) Vid rastplatsen Skogskojan kan ni fika och grilla korv.

Är ni ändå inte less på djur vill jag rekommendera Svedbovallens fäbod, en av få fäbodar som fortfarande är i bruk. Här finns kor och getter. Korna är av de utrotningshotade raserna fjällko och rödkulla. På vallen har man egen tillverkning och försäljning av messmör, smör och ost, som också går att avnjuta i fäbodcaféet.

På Järvsö Ryttargård erbjuds turridning och uppvisningar. Hoppning, dressyr och westernridning står på programmet, med såväl ponnies som större hästar för ridsugna besökare i alla åldrar. Gårdens ridlärare har arrangerat kurser och läger sedan 1982.

Järvsöbacken är ett ställe som nog funkar bäst på vintern, där anordnades SM i slalom redan 1940. Idag är detta en jätteanläggning, Sveriges elfte största, med nitton nedfarter i alla svårhetsgrader från gröna till svarta, 130 snökanoner, skiduthyrning, skidskola, restaurang och kiosk.

Men Järvsö är som sagt inte bara storslagen natur. När ni är där bör ni också passa på att titta på byggnader. På Karlsgården, Hälsingegårdarnas äldsta visningsgård, kan ni få en guidad tur och inblick i hur livet var förr, för sådär tusen år sedan. I en specialvisning för barn ingår saft och bullar (fast de är inte tusen år gamla).

Järvsö Kyrka bör också ses. Det är Sveriges största landsbygdskyrka med hela fjortonhundra sittplatser, alltså ungefär lika många som den bofasta befolkningen. För att få fullsatt krävs det nog att Lill-Babs kommer och sjunger, och det händer.

I Järvsö kan ni välja att bo på camping, i stugby, på hotell eller vandrarhem, och resan till och från Järvsö sker lämpligen via järnväg. Tågen stannar dagligen på Järvsö station.